.

Till en början vill jag ärligt skriva att jag länge varit och fortfarande är tveksam till bloggvärlden, Och ändå sitter jag här, med datorn i knäet och knappar på tangenterna. Jag kan själv tycka att det är avslappnade och roande att läsa om andras liv, tankar och funderingar men när det kommer till mina egna är saken helt annorlunda. Det finns en liten kritiker i varenda bokstav, ord, formulering som gärna sätter stopp för ett sådant här forum. Nåväl, den största anledningen till att jag nu skriver är väl för att det just ikväll bubblar tusen, miljoners tankar i mitt lilla huvud. Om två veckor ska jag vara på plats i Stockholm, för att påbörja mina studier till sjuksköterska. Jag har hyrt ut min lägenhet (som jag just nu befinner mig i) och ska flytta in i något som ännu inte existerar. Jag har alltså inget boende och det är för mig en väldigt oroande känsla. Den liksom sprider sig mellan tårna, upp genom hudens alla celler och ut till mitt längsa hårstrå. Jag väntar ett samtal imorgon, som i detta lilla fall kan få stormen att lugna sig. Andra människor med andra erfarenheter, ser inte mina oroligheter för vad som komma skall som någon orolighet alls och jag önskar att jag skulle kunna tänka som dem. Jag inväntar morgondagen och återkommer.

Må väl alla.