.

Gokväll på er!

Dagen startade med det där samtalet som inte riktigt resulterade i vad jag högst hade önskat. Stormen lugnade sig inte men blev heller inte värre. Det där samtalet handlade om jag skulle få flytta in i en lägenhet på skolan om två veckor eller ej. Lägenheterna som skolan disponerar är under stambyte och därför har deras svar till mig länge varit oklart och även så idag. Det kommer eventuellt finnas en ledig lägenhet framåt våren, men inga hundraprocentiga löften kunde ges så jag är nu under akut sökning efter ett boende under tiden (tiden som jag inte vet hur länge den varar). Nåväl, nu fick ni en liten kort lägesrapport över min rådande situation och jag kan ju då passa på att göra reklam för mig själv som inneboende ifall ni skulle ha några stalltips. Jag är en trevlig tösabit som lätt och gärna anpassar mig till min omgivning, skötsam, bäddar sängen, tar av mig skorna när jag kommit innanför dörren, noggran med att trycka på "spola-knappen" efter toalettbesök osv, osv. 
    Hur känns det då att flytta till den stora staden om två veckor? Bortsett från att jag förtillfället är bostadslös så känns det bra, och dåligt, ibland. Det ska bli fantastiskt roligt att komma till en ny stad med nya utmaningar och möjligheter. Studierna till sjuksköterksa känns också helt rätt, ända in i hjärtroten och det är inte helt vanligt att jag har en så självklar känsla inom mig. Jag har visat mig vara ganska bra på att vända och vrida på tankar och känslor så att jag till slut inte vet vilket håll som var upp eller ner från början. De dåliga känslorna inför vad som komma skall väcks i tanken om varför jag väljer att hyra ut min lägenhet för att förflytta mig till något som är betydligt osäkrare än den situation som jag lever i nu. Jag är en trygghetsmänniska ända ut i fingerspetsarna och mitt val av stadsbyte kan då tyckas vara idiotiskt. Men, att tillägga här är att det då finns en del av mig själv som så gärna vill testa sina vingar, som vill våga misslyckas men också som vill våga lyckas. Och denna lilla del har många gånger överröstat större delen av mig själv men ändå inte fått sin vilja igenom. Så, denna gång följer jag den stora rösten i den lilla delen av mig själv.  Funderar förresten på att tatuera mig.