.

Ibland kommer jag på mig själv med att sträva efter perfektion och i samma stund som jag kommer på det så brukar jag också inse att perfektion i mänsklig bemärkelse varken existerar eller är något positivt och att denna strävan då är helt onödig. Men idag kom jag på något annat. Naturen är alltid perfekt (om man inte inkluderar djurlivet, där säkerligen orättvisor och missöden existerar). Jag tror aldrig att jag haft en fördömmande tanke om en gren som är kortare än alla andra, eller om en sten som är konstig i formen eller om en våg som inte skummar lika mycket som den förra. Idag var jag ute på en kraftfylld promenad i en perfekt natur.