.

När jag idag rensade bland gamla papper fann jag många minnen knutna till våren 2011. Jag började för ett år sen läsa vid teologiska instutitionen i Lund, erfarenheter därifrån har berikat mig på många sätt. Det har varit en utvecklade process som har väglett mig till mina yrkestankar idag. Många har sagt, med glimten i ögat, att jag gör ett tvärkast från teologiska tankar till sjuksköterkevärlden. För mig går detta hand i hand. Idag fann jag en paperuppgift i teologisk filosofi som jag skrev i våras. Jag blir varm i hjärtat när jag tänker tillbaka till den kursen.. att få diskutera och samtala om människan, själen och tro är enligt mig så fantastiskt. Jag minns särskillt denna uppgift som precis fångade min glädje och entusiasm för ämnet. Frågan vi skulle tänka kring var på ett ungefär formulerad; "Min plats i världen -vad kan jag göra för världen, är välrden i grunden god?" Viktiga frågor som eventuellt kan skapa förvirring men också en klarhet och perspektiv till sin omgivning. Frågeställningen utgår från ett filosofiskt och religöst sammanhang i en tid då religioner hotar och hotas. Så här skrev jag och så här tänker jag..


"I denna frågeställning väcks tankar om vad jag som människa kan bidra med, vilken mening jag ska fylla och hur mycket jag betyder för denna värld. Dessa tankar är fantastiska i den mening att jag får spela en roll i världen men kan också skapa orimliga krav i mig om att jag måste göra något synbart, medmänskliga gärningar för att åtminstone vara en del av en bättre utveckling. Jag går ofta med känslan att jag vill göra något för världen men ställer mig snabbt frågan, för vems skull? Vill jag hjälpa för att jag själv ska känna mig duktig inför andra eller är det av helt osjälviska skäl? Dessa tankar vill jag koppla till Kierkegaards dikt ”Till eftertanke” i vilken han skriver om att hjälpa andra människor och på vilket sätt och med vilken intention man gör det. Följande stycke stärker stora delar av vad jag tror är grunden till förståelse för andra människor men också för mig själv och min plats i världen. ”All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därför måste jag förstå, att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.” Jag tror att vi genom att visa kärlek och omsorg till varandra har gjort precis det vi är skapta till att göra. Vidare tror jag att tanken bakom världen är god och att vi har förutsättningarna för att leva i den bästa av verkligheter men att vi genom att vilja härska skymmer gränserna av vad medmänskligt beteende innebär. För mig är världen i grund och botten en vänlig plats som på sina ställen fyllts med elände, missuppfattningar och kalla krig. Precis som alla relationer innebär även denna vänskapsrelation till världen prövningar och utmaningar. Jag tror att meningen med oss människor är att finnas till för varandra, genom svårigheter men också genom alla fina stunder. Denna goda syn på världen sätts på prov när man i sin vardag hör och ser hur illa vi behandlar varandra. Liv ställs mot liv och orättvisan är ett faktum. Personligheter förvandlas till objekt för vapen och våld. För egen del spelar min gudstro en stor roll för mitt beteende och syn på omvärlden såtillvida att jag tror att världen är skapad med kärlek och att denna i slutändan ska övervinna all ondska. Jag tror att det är viktigt att sprida kärleksfulla signaler och att jobba för en ökad förståelse och acceptans av människors olikheter. Jag vill göra en koppling till teologen Dorothee Sölle som menar att teologens uppgift inte är att förklara det onda utan att istället göra något åt den. Givetvis är frågorna om ondskans ursprung viktiga men samtidigt anser jag att det är ännu viktigare att fokusera på hur vi människor kan göra välden som vi lever i ännu trivsammare här och nu."