.

Hallojsingen!

Nu är det nästan en vecka sen jag skrev sist, känner att jag bör plocka uppskrivandet innan det hinner rinna ut i sanden igen. Det har varit en händelserik vecka på många sätt. Jag har börjat förstå hur man tar sig från en punkt till en annan i tunnelbanesystemet, jag har lärt mig vägen från Sofies (Fridas kompis) soffa till skolan och har hunnit bli stammis på Hemköp (känns för riskfullt att byta butik med tanke på att jag just lärt mig att orientera bland hyllorna). Att det tar ganska lång tid för mig att fullfölja de precis uppräknade lärdomarna är en annan femma, men jag är på god väg. Idag gick jag vilse på t-centralen, hittade tillsist busstationen som jag febrilt letade efter, tog en buss till IKEA, åt tolv köttbullar och imorgon skriver jag kontrakt på lägenheten och checkar in på Erstagatan (:D). Osammanhängande mening? Nåväl, ni fick iallafall dagens och morgondagens händelser i en megasammanfattning.

Allt gott till er!
Kul att ni läser

När jag idag rensade bland gamla papper fann jag många minnen knutna till våren 2011. Jag började för ett år sen läsa vid teologiska instutitionen i Lund, erfarenheter därifrån har berikat mig på många sätt. Det har varit en utvecklade process som har väglett mig till mina yrkestankar idag. Många har sagt, med glimten i ögat, att jag gör ett tvärkast från teologiska tankar till sjuksköterkevärlden. För mig går detta hand i hand. Idag fann jag en paperuppgift i teologisk filosofi som jag skrev i våras. Jag blir varm i hjärtat när jag tänker tillbaka till den kursen.. att få diskutera och samtala om människan, själen och tro är enligt mig så fantastiskt. Jag minns särskillt denna uppgift som precis fångade min glädje och entusiasm för ämnet. Frågan vi skulle tänka kring var på ett ungefär formulerad; "Min plats i världen -vad kan jag göra för världen, är välrden i grunden god?" Viktiga frågor som eventuellt kan skapa förvirring men också en klarhet och perspektiv till sin omgivning. Frågeställningen utgår från ett filosofiskt och religöst sammanhang i en tid då religioner hotar och hotas. Så här skrev jag och så här tänker jag..


"I denna frågeställning väcks tankar om vad jag som människa kan bidra med, vilken mening jag ska fylla och hur mycket jag betyder för denna värld. Dessa tankar är fantastiska i den mening att jag får spela en roll i världen men kan också skapa orimliga krav i mig om att jag måste göra något synbart, medmänskliga gärningar för att åtminstone vara en del av en bättre utveckling. Jag går ofta med känslan att jag vill göra något för världen men ställer mig snabbt frågan, för vems skull? Vill jag hjälpa för att jag själv ska känna mig duktig inför andra eller är det av helt osjälviska skäl? Dessa tankar vill jag koppla till Kierkegaards dikt ”Till eftertanke” i vilken han skriver om att hjälpa andra människor och på vilket sätt och med vilken intention man gör det. Följande stycke stärker stora delar av vad jag tror är grunden till förståelse för andra människor men också för mig själv och min plats i världen. ”All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därför måste jag förstå, att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.” Jag tror att vi genom att visa kärlek och omsorg till varandra har gjort precis det vi är skapta till att göra. Vidare tror jag att tanken bakom världen är god och att vi har förutsättningarna för att leva i den bästa av verkligheter men att vi genom att vilja härska skymmer gränserna av vad medmänskligt beteende innebär. För mig är världen i grund och botten en vänlig plats som på sina ställen fyllts med elände, missuppfattningar och kalla krig. Precis som alla relationer innebär även denna vänskapsrelation till världen prövningar och utmaningar. Jag tror att meningen med oss människor är att finnas till för varandra, genom svårigheter men också genom alla fina stunder. Denna goda syn på världen sätts på prov när man i sin vardag hör och ser hur illa vi behandlar varandra. Liv ställs mot liv och orättvisan är ett faktum. Personligheter förvandlas till objekt för vapen och våld. För egen del spelar min gudstro en stor roll för mitt beteende och syn på omvärlden såtillvida att jag tror att världen är skapad med kärlek och att denna i slutändan ska övervinna all ondska. Jag tror att det är viktigt att sprida kärleksfulla signaler och att jobba för en ökad förståelse och acceptans av människors olikheter. Jag vill göra en koppling till teologen Dorothee Sölle som menar att teologens uppgift inte är att förklara det onda utan att istället göra något åt den. Givetvis är frågorna om ondskans ursprung viktiga men samtidigt anser jag att det är ännu viktigare att fokusera på hur vi människor kan göra välden som vi lever i ännu trivsammare här och nu."

Godmorgon på er!
Är förvånad över mig själv som är vaken vid den här tiden (0817), inte alls tidigt egentligen men har under de senaste två veckorna snoozat så mycket att det nästan är slitmärke på skärmen. Tänkte blogga igår kväll men det var lite för många förvirrade tankar för att skriva då. Mitt lilla huvud invaderades av tusen tankar samtidigt, kändes som hela sängen snurrade. Idag, åtta timmar senare finns tankarna kvar men känns liksom bearbetade. Saker som sekunderna före sömn igår kändes omöjliga känns idag möjliga, konstigt.
Mitt lilla Stockholmsäventyr startar på söndag, med en fem timmars tågresa från Helsingborg till Lund, Lund till Stockholm. Känns på något sätt skönt att hålla sig nära marken, mina nerver och känslor kommer väl ändå vara uppe i det blå. Kommer under den första veckan att få bo hos Fridas bästa vän för att sen flytta in hos Fridas andra vän som hyr en större lägenhet i vilken jag får hyra ett rum. Allt blir bra.
Nu ska jag kliva ur sängen här, att första steget ska kräva sån förberedelse. Dagen idag kommer till en början innebära en uppfriskande promenad som sen övergår till organisation bland kartonger och möbler.

Hoppas att ni får en fin dag mina vänner!

Gokväll får jag väl säga igen eftersom att jag definitivt ligger nerbäddad i sängen när jag skriver detta inlägg (en viktig detalj i sammanhanget...). Kom just i stunden att tänka på varför man inte säger godnatt som en hälsningsfras, precis som goddag och gokväll. Godnatt är för mig direkt förknippat med att någon av de inblandade parterna inom kort tid ska lägga huvudet på kudden. Nåväl, tänkte i detta inlägg skriva något kort om den skola och utbildning som jag om snart en vecka ska befinna mig på och påbörja. Själva skolan heter Ersta-Sköndalhögskola. Det är en högskola som geografiskt sätt är uppdelad på två, Ersta och Sköndal (tror att Sköndal ligger strax utanför Sthlm). Jag ska gå sjuksköterskeutbildningen och den utgår från Ersta, som ligger på söder i Sthlm. Hela skolan kantas av det stora intresset för människan. Man lägger extra stor vikt vid värdegrundsfrågor och ser människan utifrån kropp och själ. Ersta är från början känt för sin utbildning inom palliativ vård (vård vid livets slutskede) samt specialutbildningar för vård av äldre. Detta i sin tur leder till att sjuksköterskeutbildningen präglas av det sättet att tänka vad gäller vård av människan. Under högskolans tak bedrivs också utbildningar inom sociologi, psykoterapi, religion, teologi, och diakoni. Jag tycker själv att denna blandning är positiv på många sätt. Sjuksköterskeexamen som man får vid Ersta är precis jämbördig med andra sjuksköterskeexamens men man har vid Ersta valt att "nischa" inom ramarna för vad som tillåts för en sjuksköterskeutbildning. Jag älskar tanken av att förstå mig på människan mer och jag tycker att det ska bli fantastiskt spännande att få lära mig mer om kroppen, men också om själen. Samtalet och mötet med människan är bland det mest givande och häftigaste som finns tycker jag.

Ha det gott allesammans
Kram från mig!

Ibland kommer jag på mig själv med att sträva efter perfektion och i samma stund som jag kommer på det så brukar jag också inse att perfektion i mänsklig bemärkelse varken existerar eller är något positivt och att denna strävan då är helt onödig. Men idag kom jag på något annat. Naturen är alltid perfekt (om man inte inkluderar djurlivet, där säkerligen orättvisor och missöden existerar). Jag tror aldrig att jag haft en fördömmande tanke om en gren som är kortare än alla andra, eller om en sten som är konstig i formen eller om en våg som inte skummar lika mycket som den förra. Idag var jag ute på en kraftfylld promenad i en perfekt natur.

Gokväll på er!

Dagen startade med det där samtalet som inte riktigt resulterade i vad jag högst hade önskat. Stormen lugnade sig inte men blev heller inte värre. Det där samtalet handlade om jag skulle få flytta in i en lägenhet på skolan om två veckor eller ej. Lägenheterna som skolan disponerar är under stambyte och därför har deras svar till mig länge varit oklart och även så idag. Det kommer eventuellt finnas en ledig lägenhet framåt våren, men inga hundraprocentiga löften kunde ges så jag är nu under akut sökning efter ett boende under tiden (tiden som jag inte vet hur länge den varar). Nåväl, nu fick ni en liten kort lägesrapport över min rådande situation och jag kan ju då passa på att göra reklam för mig själv som inneboende ifall ni skulle ha några stalltips. Jag är en trevlig tösabit som lätt och gärna anpassar mig till min omgivning, skötsam, bäddar sängen, tar av mig skorna när jag kommit innanför dörren, noggran med att trycka på "spola-knappen" efter toalettbesök osv, osv. 
    Hur känns det då att flytta till den stora staden om två veckor? Bortsett från att jag förtillfället är bostadslös så känns det bra, och dåligt, ibland. Det ska bli fantastiskt roligt att komma till en ny stad med nya utmaningar och möjligheter. Studierna till sjuksköterksa känns också helt rätt, ända in i hjärtroten och det är inte helt vanligt att jag har en så självklar känsla inom mig. Jag har visat mig vara ganska bra på att vända och vrida på tankar och känslor så att jag till slut inte vet vilket håll som var upp eller ner från början. De dåliga känslorna inför vad som komma skall väcks i tanken om varför jag väljer att hyra ut min lägenhet för att förflytta mig till något som är betydligt osäkrare än den situation som jag lever i nu. Jag är en trygghetsmänniska ända ut i fingerspetsarna och mitt val av stadsbyte kan då tyckas vara idiotiskt. Men, att tillägga här är att det då finns en del av mig själv som så gärna vill testa sina vingar, som vill våga misslyckas men också som vill våga lyckas. Och denna lilla del har många gånger överröstat större delen av mig själv men ändå inte fått sin vilja igenom. Så, denna gång följer jag den stora rösten i den lilla delen av mig själv.  Funderar förresten på att tatuera mig.